men jag ær lite rædd... ær inte van att cykla i en storstad men efter några timmar kænns det bættre men en grej har jag lagt mærke till:

vældigt få har hjælm!!!

varfør?

jag må va lite pensio på denna front och vi kør utan hjælm nu men om jag bodde hær skulle jag absolut ha hjælm (egentligen kanske man som ny i stan verkligen skulle behøva hjælm men men...).

Dagens tipd blir samma som ui går: åk till Køpenhamn! Det ræ verkligen en stad att "bara vara" i, æta glass, strosa, titta på folk (utan hjælm) och folk med roliga cyklar och shoppingen ær tyværr (før plånkan) vældigt bra...

klem! (eller ær det norska?)

dagens tips: åk till Køpenhamn, himla mysigt stælle, återkommer!

Sedan tænkte jag på i går nær vi satt på en trappa seent på kvællen och åt pizza nær det pløtsligt lystes upp i ett fønster mittemot. Var på konsert med Marie Fredriksson før många år sedan i Varbergs fæstning och hon berættade om en gång nær hon hade varit på lång turne i Asien och kom hem till en mørk och tyst lægenhet och kænde sig lite ensam. Då såg hon i grannhuset en tant sitta vid sitt køksbord och dricka kaffe och hon tycker det kændes så skønt. Jag kan førstå den kænslan, man blir som inte lika ensam med ett ljus i ett hus mittemot.

Ett till tips: Åk och hælsa på vnner du inte træffat på længe, det gjorde vi i heøgen och det var ju så kul!

Nu ska vi på upptæcksfærd i hærliga Køpenhamn och utforska dina tips Emil. Kram!

Vilken underbar film!

Vad mycket man har att vinna på att lägga sig i lite och söka kontakt med nya människor. Jag lade mig i en diskussion mellan två personer på en buss för några år sedan och en av dom är nu en av mina bästa vänner!

Våga byta nummer med nya bekantskaper, personen kanske blir en vän för livet?

Lyssnade på P1 i går och det var en pensionerad läkare från Östersund som var intressant att lyssna på. En sak som jag tänkte skriva ner var hur viktigt han tyckte det var att i mötet med en patient tilltala honom/henne med namn. Det hade han lärt sig när han som ung jobbade i sin pappas Ica butik och pappan sa att det var viktigt att han tilltalade kunderna och framförallt damerna vid namn (kanske främst var damerna som handlade då?). För vad hände om dom inte tog hand om sina kunder? Jo, då gick dom på Konsum!

Doktor, jag tror han heter Simonsson arbetade på en avdelning och brukade innan han gick in och träffade sin patient lära sig namnet och även kolla upp om han tidigare träffat honom/henne. Då kunde han när han gick in säga namnet och sedan något i stil med "jag känne rigen dig, vi har träffats förut väl? kommer inte du från Frösön? Var det något med benet förra gången?" Då tyckte patienten att han var fantastisk som kom ihåg detta.

Jag tror på "det lilla extra" i det mesta man gör, tar ofta inte mycket längre tid men ger så himla mtycket mer.

Nu pratas det om krav, ekologiskt och miljömärkt på nyheterna, återkommer...

Sitter och tittar på ett program där Josefsson följt ungdomar från olika stadsdelar i Göteborg och nu följt upp ca 20 år senare, mycket intressant. Vilken skillnad på förutsättningar i de olika stadsdelarna! I ena klassen gick halva klassen ut gymnasiet (Biskopsgården) och den andra hade alla gått ut har jag för mig att han sa (Örgryte). Nu vill han följa upp dom från Örgryte men ingen vill vara med. Dom som växte upp i Biskopsgården tar upp att pengar inte gör dom lyckligare och "att må bra" är det som betyder något och dom har en poäng, absolut!

Lycka går inte att köpas för pengar, eller vad säger ni?

Avslutningsbal, kuveravgift 450kr (skola i centrala Stockholm), i en förort säger lärarna att om det var avgift skulle ingen komma.

Josefsson
Janne Josefsson följer upp några av sina reportage och tecknar därmed en bild av utvecklingen i det Sverige han skildrat i SVT under tjugo år. Del 3 av 7: På rätt sida älven. En resa med femmans spårvagn från villaområdet Örgryte till förorten Biskopsgården i Göteborg tar 40 minuter. Janne Josefsson tar reda på hur det gick för eleverna i de båda niondeklasser som medverkade i hans reportage På rätt sida älven 1987. Från 2006. Även i SVT24 25/7

På tåget i morse satt ett par och deras barnbarn och barnen är i en mkt frågvis/utvecklande ålder. Åker förbi en kyrka och ena tjejen undrar varför det heter kyrka och kvinnan svarade förä att det alltid hetat så. Jag tänkte att jag hört vad ordet betyder/kommer ifrån men kom inte på det så då kollade jag upp det för jag trodde då inte det var för att det alltid hetat så...

för er andra som inte heller visste, snart vet ni:

Ordet kyrka betyder Guds hus och kommer från grekiskans "kyrios okia", "Huset som hör Herren till". Det grekiska ordet "ekklesia" är ett samlingsbegrepp för både kyrka och församling.

Visst är det kul att lära sig nya saker? Minst en ny grej ska jag försöka lära mig varje dag (kommer säkert gå i en vecka som fallet med veckomatsedel...)

nu läser jag lite konstig bok Innan du somnar, av Linn Ullman:

"Om jag nu ska försöka beskriva mig familj... Anni drack för att glömma. Jag drack för att bli glad. Far drack för att stå ut. Mormor drack för att sova bättre om natten. Moster Selma drack för att bli ännu elakare än hon var från början. Rikard, min morfar, drack inte, påstod han, men det sägs att han tjänade en förmögenhet i Amerika på att sälja brännvin-fast det är länge sedan. Juli var den enda som var, vad brukar man säga? naturlig och måttfull i sitt umgänge med alkohol. Tyvärr! Det hade hon ingen glädje av. Hon klarade varken att glömma, att vara glad, att sova eller att vara elak. Inte blev hon rik heller"

Sedan bli en pojkvän en fisk då hon tar av han cowboyskorna... hon förför gifta män i badkar och häller rödvin på en blond kvinna vars man hon vill åt...Sedan är det lite New York och lite Norge och lite Sverige och lite nutid och dåtid och allt möjligt.

Har inte läst nån liknande bok tidigare, denna är som det står beskrivet på baksidan: en blandning mellan realism och magi och jag gillar det egentligen inte men nu får det va nog med massa tvåtredjedels lästa böcker som står i bokhyllan...

Är det fler som läser på det sättet? Som har ca 5 böcker på gång samtidigt? Just nu kan det var ännu fler...

- Flickornas handbok i jakt och fiske, Melissa Bank (man får följa en tjej från 14 och uppåt och hennes familjeförhållande, sådär spännande)

- Tusen små bitar, James Frey (trodde jag läst ut men har kanske 1/10 kvar)

- Glöm att ni har en dotter (nej, har inte läst ut den än 1/4 kvar...)

- Konsten att vara snäll, Stefan Einhorn (som jag trodde jag läst ut men har 1/5 kvar, blev inspirerad att ta fram den när jag var hos en kompis som läser den och den är riktigt bra, läser nu om generositet)

- Hemma hos Martina, Martina Haag (lättläst och kul bok som jag läst halva, sparar andar halvan till resan jag far på idag)

I går på jobbet efter några varit lediga ett tag och så har det ju varit helg frågar typ alla varandra hur jag mår och jag frågar dom, vi pratar om vad vi pysslat med sedan senast vi sågs och det är riktigt bra.

Jag tror det är jätteviktigt med arbetskamrater, man behöver inte vara i samma ålder och ha samma intressen, kan tom vara en fördel för tänk var mkt man lär av av randra om blommor, bakning och andra vuxna grejer... 

Att få frågan hur man mår är bra tror jag och kan man säga att det är sådär när det inte är riktigt ok så är det ännu bättre. Jag är så glad att det är så jag känner på mitt jobb med mina kollegor, tack för det!

Uppskatta varandra!