Direktlänk till inlägg 21 januari 2009

Gerda Antti

Av Sara - 21 januari 2009 10:18


Ungefär såhär uttryckte hon sig nyss i en intervju med Malou: Viktigt att prata med människor om hur man tänker så att folk får veta att man tänker något. Oftast träffas folk och bara pratar om saker som inte betyder något och så går man hem utan att ha någonting sagt.


Hon vill att folk ska börja fundera mera, vad tycker, känner jag?


Hon har skrivit en bok som heter "Min man David", en aning nyfiken på den.


"Vi hade gift oss på gamla dar som man säger och varit gifta i många år, och då blir det av den där förälskelsen i bästa fall en mindre hjärtklappande sort och en mindre blåögd kärlek, nästan som husmanskost kan det bli. Och idag, som vuxen, som mer vuxen, snart i den ruttna åldern över 65, den enda jag kan säga att jag tycker mycket om, det är David.”


När Marit vid 54 års ålder gifter sig med David, storbonde med släktgård som gått i arv i århundraden, blir det ett gott äktenskap fram till den dag då David råkar ut för en svår olycka. Hennes stronga och dugliga David, van att styra och ställa med allt på gården, blir alltmer åsidosatt när hans son Peje tar sig allt större friheter som om fadern inte längre är att räkna med. Marit slutar sitt arbete som sjuksyster för att David behöver henne under den långa konvalescensen, men hon är långt ifrån någon daltare och tycker att hon även skulle ha tid för egen verksamhet på gården.


Men när hon lägger fram sina jobbplaner stöter hon på starkt motstånd och relationen mellan far och son, och mellan Marit och David, drivs till sin spets. Marit är ingen värnlös kvinna och tar gärna strid, men i sitt första äktenskap blev hon gruvligt sviken. Ska nu också David svika henne?


Likt flera huvudpersoner i Gerda Anttis tidigare romaner är Marit en kvinna som funderar över mycket, stort som smått. Med rättmätig ilska och samtidigt en förlösande humor kretsar hennes tankar kring maktfullkomliga karlar och svagsnälla kvinnor, kring handlingsmönster vi inte tycks komma ur, kring utbrända själar och för lite eller för mycket kärlek. Inte minst rannsakar hon sig själv och självinsikter är sällan skrattretande saker, som hon säger.


Gerda Antti har skrivit en både spännande och klok roman, en bok som man vill stryka under i, citera ur och stoppa in i sitt eget erfarenhetsförråd.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara - 22 november 2013 22:27

Nu är det på tiden att jag börjar skriva igen, tänker att det kan bli ett sätt för mig att finna nya intressen på... att genom skrivandet hitta vägar till nya spännande hittepån och inspirera mig själv att ta upp tidigare hittepån för skrivandet blir...

Av Sara - 5 januari 2012 22:25

    Funkar alldeles utmärkt, om barnet är nöjd vilket var fallet idag. Trevligt att träna ihop. Får se hur trevligt det känns i morgon, säkert 2 år sedan jag tränade i ordets rätta mening senast... ...

Av Sara - 10 december 2011 16:30

  sprider sig i rummet och det är så härligt! I fjol blev den kvar till slutet av januari för den var så fin, luktade så gott och bäst av allt; barrade knappt! Hoppas på samma grantur i år. Heja julen!     ...

Av Sara - 10 december 2011 16:10

Hallå! Livet är förändrat, till det bättre. Jag är numera mamma. Efter en lång väntan... Bloggen kommer nu antar jag ta en annan riktning, som livet själv. Håll i hatten! ...

Av Sara - 5 juli 2010 22:17

  Följde med på Delsbo-stämman i går. Härlig folkmusik med instrument och sång. Vackra dräkter. Tom en hund hade dräkt... Mycke fika; bulle våffla kaka & annan kaka   jag välkomnar mig själv åter nästa år igen, kom du med! ...

Ovido - Quiz & Flashcards